Ser detta konstigt ut i din e-postklient? Klicka här.
Till Hemsidan | Avprenumerera

"Konsten att finna en talang" av PG Fahlström

Vad talangutveckling handlar om är att skapa en träningssituation där spelarna trivs, vill komma tillbaka och vill lära sig – länge. För det handlar om många, många timmar, i många år för att utveckla sin fulla potential, utnyttja sin talang, eller ”för att se hur långt man kan nå” som många framgångsrika idrottare säger. Då gäller det att ishockeyspelaren tycker att det är kul, känner sig motiverad för all denna träning. Vilka som kommer att orka det, det kan ingen veta! Alla skulle nog vilja spela OS men alla är inte beredda att leva livet som krävs för att få komma till OS!

Det talas ofta om vad talang är, vilka som har talang och om hur man ska utveckla dem. Jag menar att man kan se talang som en medfödd fallenhet för att bli bra bli på något. Jag tror att vi människor föds med flera sådana olika talanger. Dessa kan utvecklas till skicklighet om man tränar bra under lång tid. Men om man inte är beredd att träna så spelar det ingen om man har talang eller inte.

Det krävs alltså talang och framför allt träning, därför krävs också att vi känner motivation och lust för att hålla på mycket och länge. Därför är miljön man finns i mycket viktig. Det är ingen slump att det ofta kommer flera bra spelare från samma klubb vid samma tidpunkt eller att vissa klubbar år efter år lyckas utveckla goda spelare. De flesta prövar dock aldrig sin talang fullt ut eftersom de inte tycker det är kul eller tillräckligt viktigt. Det innebär inte att de är lata som vissa idrottsledare menar. Nej, det är tvärtom: Dagens ungdom är inte latare än förr. Varje generation slår nya rekord. Det som förr var elitträning i många idrotter överträffas med råge av träningsmängden på dagens idrottsgymnasier.

I dag håller ”alla” klubbar, förbund, idrottsgymnasier, akademier och allt vad det heter på med att bygga upp sina program och modeller för talangutveckling. Det gäller att hitta talangerna, sätta dem i träning och utveckla nästa distrikts-SM-världs-OS-mästare. De tror att man måste träna mycket, tidigt och strukturerat för att de tror att det krävs 10 000 timmar av målinriktad träning för att vinna internationella titlar. 

Men så är det inte! Man kan träna mycket mer än 10 000 timmar utan att bli världsmästare och man kan träna mindre och slå världsrekord. I juli 2009 slog Sarah Sjöström världsrekord på 100 fjäril, 56.44, 15 år gammal. Hon var alltså den dagen världens bästa fjärilsimmerska någonsin. Men inte hade hon tränat 10 000 timmar. I så fall skulle hon ha tränat nästan två timmar om dagen varje dag sedan hon föddes! Inte så troligt, eller? Hon hade alltså tränat mycket mindre men med den talang hon har fötts med så räckte det till att den dagen sätta världsrekord. Dessutom kommer hon att kunna bli ännu bättre. Vilket vi ju har sett senare.

Nej vi ska ta 10 000-regeln med sen stor nypa salt. Det handlar inte om 10 000 timmar och det handlar inte om att man blir bäst. Att bli bäst handlar ju om hur bra de andra är. Det är inte säkert att den som tränar mest alltid vinner, han eller hon har kanske en talang att som gör att de vinner med mindre träning. Men ofta vinner den som anses mindre talangfull för att han/hon har tränat mer. Dessutom är det så att vi kan vinna på olika sätt. I lagsporter som ishockey behöver man inte vara bäst på allt men väldigt bra på något. Många hockeyspelare slutar för att de är korta och lätta och har svårt att hävda sig mot större och tyngre motståndare. Andra slutar för att deras jämnåriga utvecklas fortare och de har svårt att hävda sig. Minns då att många bra spelare inte slår igenom tidigt och minns att man kan vara stjärna i NHL väga 78 kilo och vara 170 cm lång.  Men ju tidigare gallringen sker desto större risk är det att vi tar ut de tidigt utvecklade och kanske missar dem som egentligen har störst förutsättningar att lyckas. Peter Forsberg sa en gång att han menar att det var en fördel att han var liten för sin ålder när han började spela. Han var tvungen att lösa situationer på annat sätt, tänka fortare och röra sig snabbare. När han sedan fick fysiken så hade han ju fler ”verktyg i lådan”. 
Idag ska alla idrotter skapa talangtrappor! Det pågår en total ”make-over” i alla idrotter. Alla ska installera nya talangtrappor. Program och trappor som talar om vad, när och hur mycket man ska träna i olika åldrar. Det påminner om när man gick till Barnavårdscentralen med sina barn för att helst få bekräftat att ”de ligger på kurvan”. Denna kurva har talangutvecklarna förlängt in på idrottsgymnasier och träningsgrupper! Den som inte ligger på kurvan riskerar att bedömas som mindre talangfull, mindre intressant och väljas bort. 

Men vi som håller på med idrott vet ju, precis som forskningen visat, att det är mycket litet samband mellan att vara bra som ung och att blir bra som vuxen. Dessutom är det ju så, det visar i stort sett all erfarenhet, att ju tidigare vi väljer ut dessa talanger, desto större chans är det att vi väljer ut dem som är tidigt utvecklade. De som ”ligger ovanför kurvan”: vi söker talanger men finner de som tidigt är fysiskt mogna. 

God talangutveckling är en process som måste anpassas till individen. Det finns inte bara en enda trappa upp på framgångens berg. Det finns många stigar dit upp. En god talangmiljö måste kunna bidra till att utveckla olika talanger hos olika individer och den gode talangutvecklaren måste kunna leda spelarna på många olika stigar till toppen. Annars är det risk att vi inte skapar en talangverksamhet som utvecklar de bästa talangerna utan att vi väljer ut dem som bäst passar in i verksamheten!

PG Fahlström

PG Fahlström är universitetslektor vid Linnéuniversitetet, institutionen för Idrottsvetenskap. Han står bakom studien "Att finna och utveckla en talang" och boken "Kreativ coaching" och har i över 35 år arbetat som föreläsare, coach och utbildare.

Stockholms Ishockeyförbund | Tjurhornsgränd 6, 3 tr 12163 Johanneshov | 0855671660 |